På vårfronten intet nytt
Vafalls?! Säger ni att det får dett räcka med snö och minus och nu måste det bli vår snart...buhuhu!? Nu var det minsann annat ljud i skällan era snörvlande scharlataner. För nåra veckor sen hette det att det var såååå underbart vinterväder. Jojo, var det nån som lyssnade på mig då? Tänkte just det. Så nu ska hen krafsa ur öronen och höra på förbannat noga när jag berättar hur vinterjäveln verkligen är på riktigt.
Snö, ständigt denna förbannade jävla snö. "Men det är ju så vackert nu" kvittrar ni klämkäckt. Jorå det kan hen väl få tycka, sörplande på en kaffe med skum och en klädsam liten mjölkmustasch, tittandes ut genom fönstret. Ska man däremot vara oppe innan fan klivit ur tofflorna och skyffla runt tusentals kubik snö med snor i skägget som en annan jävla Juha Mieto och fingrarna är lika blå och stela ett obändigt tonårsstånd. Då har man en något fientligare inställning till snön. Man sliter som hunden, utmattningen är ett faktum och Nillas Väg börjar lösas upp och sakta glida bort...världen blir svartvit.
Det är mars månad nådens år 2018. En tapper snöskottare har stupat men han föll med kängorna på och ett stadigt grepp om skyffeln. Men har han verkligen gett upp och vänt näsan i vädret...Icke! Så jävla lätt ska du inte komma undan ditt djupfrusna helvete! Och det har vankats rejält med rövdäng för dig dom senaste månaderna. Slutställning: Nicke-Snöhelvetet 72-0 Ha!
Som övertygad vinterhatare kräver jag nu med all rätt att denna eländiga årstiden far ända in i hökaröva där den hör hemma. Men det blir väl vår nångång såatti. Å det kommer att bli en fröjd att sitta i solväggen och snegla lite försynt på damerna som tagit av vinterpälsen och tagit på den lilla musakorta istället. Då tinar t.o.m en gammal gubbracka opp. Å sen kommer pollensäsongen, fätingarna, nässlorna, hösnuvan och solsvedan. Jaja är det inte det ena så är det de andra som flickan sa när hon fick näsblod.
Ajö